Tankar efter Cristian Fabbis föreläsningar
Att lära sig lyssna är en förutsättning för demokrati! Vackert! Och vad glad jag blev då vi just nu är mitt uppe i vårt projektarbete ”Vi möts i ljud”!
Ibland känns det enkla så svårt. Vad vi krånglar till det. Lär jag mig lyssna, kan jag lyssna på dig, kan du lyssna på mig, kan vi leva och lära tillsammans.
Tyckte det var underbart att se så många exempel på projekt med yngre barn. Upplever att det är vanligt att man fokuserar på de äldre barnen och tjusiga dokumentationer kring vad de berättar, hur de filosoferar och hur de tänker kring vad de tänker men vart är de yngre barnen? Cristian visade att det inte är svårare att arbeta i projekt med de yngre barnen men att man behöver kunna fånga ögonblicken, bli kompetent i att dokumentera processer, samspel, fantasi, utforskande, engagemang, upptäckter. Men jag tycker inte att det känns skrämmande. Jag känner mig stärkt i att det går att arbeta på detta sätt med barn i alla åldrar. De yngre barnen är så tydliga i sitt kroppsspråk, sina strategier och när man ser det där tindrandet i ögonen då vet man att man är på rätt väg!
