Tankar från basgruppsträffar
Vi har setts några gånger nu, min basgrupp och jag.
Första gången var vi ute i Susannes ateljé där vi provade att skapa med akrylfärger, vattenfärger, oljepastellkritor, torrpasteller och kol. Oljepasteller och vattenfärger blir en häftig kombination av vått och torrt! Annars fastnade jag för kol, som jag arbetat en del tidigare med, fast då intte med barnen, och för torrpastellerna. Jag har sedan detta tillfälle arbetat med torrpasteller med barnen i ateljén. Det känns som ett enkelt material som bjuder på överraskningar. Barnen kom efter ett tag på att de kunde "dra ut färgerna" med fingrarna och att kritorna därför inte behövdes hela tiden. De började sedan måla direkt på fingrarna, händerna och även på armarna...ansiktet. (Och jag, jag jobbar med tankar om kaos) Kanske gjorde de så för att de upptäckt någonting nytt som materialet erbjöd, kanske gjorde de så för att vi arbetat mycket med fingerfärg och målat med fötterna, eller kanske bara för att... Jag upptäckte dock att vi beställt för smala torrpastellkritor som gick av när barnen använde dem, dessutom hade de plast runt om sig vilket gjorde barnen beroende av mig för att få av den. Så nu ska vi beställa in nya, tjocka torrpastellkritor, utan plast, ett tips.
Torrpastell och kol är härliga, effektfulla material som man kan göra
skarpa och dramatiska eller sudda ut för en mjukare, varmare känsla.
Andra basgruppsträffen hade vi ute på Sotenäs förskola hos Linda. Det är alltid så inspirerande att komma dit. Torget och ateljén lockade till skapande och kändes genuint engagerande och inarbetade både av barn och pedagoger . Jag ville göra om allt i vår ateljé!
Under detta besök jobbade vi med konstruktion i form av kollage och montage. Vi klippte,klistrade, använde oss av lim, pärlor, papper, glitter, allt, allt, allt. Vi pratade om hur lätt det är att fastna i att göra fint, göra rätt. Diskussionen slutade med att vi bytte plats med varandra och fortsatte arbeta med det någon av oss andra påbörjat, för att bryta tanken av vad "det skulle bli". Det blir...något.
Imorgon ser jag fram emot att välkomna min basgrupp till Hakefjordsgatans förskola där jag jobbar. Jag tänker mig att vi kan fortsätta jobba vidare med konstruktion. Vi arbetar mycket med återvinningsmaterial och det finns allt från pappersrullar och gamla rör till tyger och glaspinnar. Vi får väl se vad det "blir" av detta!
Under basgruppsträffarna har vi diskuterat vad vi tänker att atelieristans roll skulle kunna vara. En inspiratör, en provokatör, en innovatör, en konstnär, en utmanare, en trygghet, en vägledare, en medforskare, en utforskare. En atelierista behöver vara många saker, i många, olika, situationer. För ett barn behöver jag vara en utmanande provokatör, för ett annat en medforskande trygghet. Detta för att alla barn ska kunna utveckla sin lust till skapande.
Första gången var vi ute i Susannes ateljé där vi provade att skapa med akrylfärger, vattenfärger, oljepastellkritor, torrpasteller och kol. Oljepasteller och vattenfärger blir en häftig kombination av vått och torrt! Annars fastnade jag för kol, som jag arbetat en del tidigare med, fast då intte med barnen, och för torrpastellerna. Jag har sedan detta tillfälle arbetat med torrpasteller med barnen i ateljén. Det känns som ett enkelt material som bjuder på överraskningar. Barnen kom efter ett tag på att de kunde "dra ut färgerna" med fingrarna och att kritorna därför inte behövdes hela tiden. De började sedan måla direkt på fingrarna, händerna och även på armarna...ansiktet. (Och jag, jag jobbar med tankar om kaos) Kanske gjorde de så för att de upptäckt någonting nytt som materialet erbjöd, kanske gjorde de så för att vi arbetat mycket med fingerfärg och målat med fötterna, eller kanske bara för att... Jag upptäckte dock att vi beställt för smala torrpastellkritor som gick av när barnen använde dem, dessutom hade de plast runt om sig vilket gjorde barnen beroende av mig för att få av den. Så nu ska vi beställa in nya, tjocka torrpastellkritor, utan plast, ett tips.
Torrpastell och kol är härliga, effektfulla material som man kan göra
skarpa och dramatiska eller sudda ut för en mjukare, varmare känsla.
Andra basgruppsträffen hade vi ute på Sotenäs förskola hos Linda. Det är alltid så inspirerande att komma dit. Torget och ateljén lockade till skapande och kändes genuint engagerande och inarbetade både av barn och pedagoger . Jag ville göra om allt i vår ateljé!
Under detta besök jobbade vi med konstruktion i form av kollage och montage. Vi klippte,klistrade, använde oss av lim, pärlor, papper, glitter, allt, allt, allt. Vi pratade om hur lätt det är att fastna i att göra fint, göra rätt. Diskussionen slutade med att vi bytte plats med varandra och fortsatte arbeta med det någon av oss andra påbörjat, för att bryta tanken av vad "det skulle bli". Det blir...något.
Imorgon ser jag fram emot att välkomna min basgrupp till Hakefjordsgatans förskola där jag jobbar. Jag tänker mig att vi kan fortsätta jobba vidare med konstruktion. Vi arbetar mycket med återvinningsmaterial och det finns allt från pappersrullar och gamla rör till tyger och glaspinnar. Vi får väl se vad det "blir" av detta!
Under basgruppsträffarna har vi diskuterat vad vi tänker att atelieristans roll skulle kunna vara. En inspiratör, en provokatör, en innovatör, en konstnär, en utmanare, en trygghet, en vägledare, en medforskare, en utforskare. En atelierista behöver vara många saker, i många, olika, situationer. För ett barn behöver jag vara en utmanande provokatör, för ett annat en medforskande trygghet. Detta för att alla barn ska kunna utveckla sin lust till skapande.
Kommentarer
Postat av: Lotta
Hej Lisa!!
Tack för din glädje över Sotenäs torg och atelje. Det värmde!! Själv blev jag sååå inspirerad av dina tankar och bilder om torr pastell och kolkritor. Det skall jag genast pröva!!
Lev väl kärlek Lotta
Trackback
