Barn i möte med nya material - skapandets förlovade värld
Sedan vi fick i uppgift att presentera och introducera nya material för de yngsta barnen på vår arbetsplatshar jag arbetat med detta med materialöversikten från Stina Braxells bok som utgångspunkt. Jag arbetar med barn i åldrarna i-3 år och insåg att det var flera material vi inte arbetat med tidigare. Kol var ett av dessa material. Barnens första möte med kol började lite trevande. Barnen ville hellre arbeta med akrylfärgerna som vi arbetat mycket med tidigare. Men när de upptäckte att kolet färgade av sig började de samtala med varandra, måla på sina egna och kompisens händer och "smeta ut" kolet från fingrarna till det stora papper jag spänt fast över bordet. De provade att måla med fingrarna och händerna och de målade både med kolets långsida och kortsidan.
Det verkade som rörelsen blev en viktig del av aktiviteten. Barnen rörde sig längst med bordet, runt bordet och skapade också ljud till rörelsen. När de arbetat ett tag tillförde jag flytande lim, penslar, glitter och paljetter som jag lagt upp på en palett. Nu märkte jag att de blev mer fokuserade på sitt egna arbete. Men kolet hade de arbetat mer tillsammans och pratar med varandra nu verkade samtalen mest gå ut på att förhandla om vem som skulle ha vilken färg på glittret.
Barnen använde sig av olika tekniker. Någon limmade först och hällde sedan med omsorg på glitter, någon hällde glitter först och limmade sedan över, någon annan tog penseln med lim och doppade direkt i glitter och paljetter och målade med både lim och glitter samtidigt. Limmet, kolet och glittret, för de barn som blandat ihop dem, blev tillslut en grå klumpig färg. Men när limmet sedan torkade, wow vilket konstverk!
Många barn kastar sig in i skapandets förlovade värld medan andra är försiktigare. De behöver först iakta och inspireras. Under hösten började ett nytt barn hos oss, jag kallar honom här för X. Jag observerade att X vid arbetet inne i ateljén verkade nyfiken och engagerad i aktiviteten. Han stod gärna bredvid kompisarna när de jobbade och kommunicerade med både dem och mig. Han sökte sig heller inte därifrån men han deltog inteheller aktivt i arbetet. Jag reflekterade kring hur jag skulle kunna locka X in i aktiviteten. Jag betämde mig för att ge X möjlighet att vara med vid de flesta tillfällerna inne i ateljén.
Just i början av hösten arbetade vi mycket med att måla med våra händer och fötter inne i ateljén. När X var med då vi målade med händerna stod han och tittat på länge innen han försiktigt drog ett finger över färgen på pappret. Sedan blev hans fokus att han hade färg på fingret och han ville gå och tvätta bort färgen.
Jag tänkte att han kanske hellre ville arbeta med penslar så vid nästa tillfälle hade jag tagit fram penslar och aktylfärg vid stafliet. X tittade på när kompisarna arbetade men gick först fram och provade när kompisarna gått därifrån och då drog han bara nägra drag med penseln innan han gick därifrån.
Kanske tyckte han att det var för mycket barn som arbetade samtidigt? Kanske tyckte han inte att det var så lockande?
Jag betämde mig för att prova med färre barn i atljén och att X skulle få arbeta med kompisarna som har ett lugnare tempo så att X skulle kunna känna ett större lugn i sitt möte med färg. Jag lade fram tjocka penslar, stora svampar, rollers och korkar. Jag spände upp ett långt papper över hela stafliet och ställde dit två stora byttor med akrylfärg. Den ena byttan med svart färg och en färg som barnen valde och en annan bytta med vit färg och en annan färg som barnen valde. Vi blandade inte ihop färgerna utan färgen blev milerad. Tanken var att jobba med ljus och mörker och kontraster i färgerna.
X stod först och tittade på kompisarna när de jobbade innan han gick och hämtade en stol som han ställde framför stafliet. Han satte sig så att han såg en av vännerna arbeta med färgen. Efter en stund tog jag en kork och doppade den i färgen och satte fest den på pappret. Korken började rulla nerför pappret och efterlämnade ett häftigt mönster. X tog upp korken och satte fast den på pappret igen. Sedan hämtade han fler korkar, doppade dem i färg och såg dem rulla nerför pappret. Han arbetade länge, faktiskt längre än någon av kompisarna faktum är att jag var tvungen att avbryta för lunch.
Efter detta har X fått utmaningar i lera och kol men då har också han kastatsig in iskapandets förlovade värld.
(Jag ska lägga upp bilder, men behöver bearbeta dem först så att inga ansikten är med)
Det verkade som rörelsen blev en viktig del av aktiviteten. Barnen rörde sig längst med bordet, runt bordet och skapade också ljud till rörelsen. När de arbetat ett tag tillförde jag flytande lim, penslar, glitter och paljetter som jag lagt upp på en palett. Nu märkte jag att de blev mer fokuserade på sitt egna arbete. Men kolet hade de arbetat mer tillsammans och pratar med varandra nu verkade samtalen mest gå ut på att förhandla om vem som skulle ha vilken färg på glittret.
Barnen använde sig av olika tekniker. Någon limmade först och hällde sedan med omsorg på glitter, någon hällde glitter först och limmade sedan över, någon annan tog penseln med lim och doppade direkt i glitter och paljetter och målade med både lim och glitter samtidigt. Limmet, kolet och glittret, för de barn som blandat ihop dem, blev tillslut en grå klumpig färg. Men när limmet sedan torkade, wow vilket konstverk!
Många barn kastar sig in i skapandets förlovade värld medan andra är försiktigare. De behöver först iakta och inspireras. Under hösten började ett nytt barn hos oss, jag kallar honom här för X. Jag observerade att X vid arbetet inne i ateljén verkade nyfiken och engagerad i aktiviteten. Han stod gärna bredvid kompisarna när de jobbade och kommunicerade med både dem och mig. Han sökte sig heller inte därifrån men han deltog inteheller aktivt i arbetet. Jag reflekterade kring hur jag skulle kunna locka X in i aktiviteten. Jag betämde mig för att ge X möjlighet att vara med vid de flesta tillfällerna inne i ateljén.
Just i början av hösten arbetade vi mycket med att måla med våra händer och fötter inne i ateljén. När X var med då vi målade med händerna stod han och tittat på länge innen han försiktigt drog ett finger över färgen på pappret. Sedan blev hans fokus att han hade färg på fingret och han ville gå och tvätta bort färgen.
Jag tänkte att han kanske hellre ville arbeta med penslar så vid nästa tillfälle hade jag tagit fram penslar och aktylfärg vid stafliet. X tittade på när kompisarna arbetade men gick först fram och provade när kompisarna gått därifrån och då drog han bara nägra drag med penseln innan han gick därifrån.
Kanske tyckte han att det var för mycket barn som arbetade samtidigt? Kanske tyckte han inte att det var så lockande?
Jag betämde mig för att prova med färre barn i atljén och att X skulle få arbeta med kompisarna som har ett lugnare tempo så att X skulle kunna känna ett större lugn i sitt möte med färg. Jag lade fram tjocka penslar, stora svampar, rollers och korkar. Jag spände upp ett långt papper över hela stafliet och ställde dit två stora byttor med akrylfärg. Den ena byttan med svart färg och en färg som barnen valde och en annan bytta med vit färg och en annan färg som barnen valde. Vi blandade inte ihop färgerna utan färgen blev milerad. Tanken var att jobba med ljus och mörker och kontraster i färgerna.
X stod först och tittade på kompisarna när de jobbade innan han gick och hämtade en stol som han ställde framför stafliet. Han satte sig så att han såg en av vännerna arbeta med färgen. Efter en stund tog jag en kork och doppade den i färgen och satte fest den på pappret. Korken började rulla nerför pappret och efterlämnade ett häftigt mönster. X tog upp korken och satte fast den på pappret igen. Sedan hämtade han fler korkar, doppade dem i färg och såg dem rulla nerför pappret. Han arbetade länge, faktiskt längre än någon av kompisarna faktum är att jag var tvungen att avbryta för lunch.
Efter detta har X fått utmaningar i lera och kol men då har också han kastatsig in iskapandets förlovade värld.
(Jag ska lägga upp bilder, men behöver bearbeta dem först så att inga ansikten är med)
Sokratiska samtal & pedagogisk miljö
För ett tag sedan var vi på en fotoutställning där vi sedan i mindre grupper använde oss av sokratiska samtal. Det gick ut på att man i förväg skulle bestämma fokus för diskussionen och hur diskussionen skulle gå till. Vi bestämde att alla skulle få komma till tals och att vi inte skulle avbryta varandra. Jag upplevde inte övningen som så mycket annorlunda mot hur diskussioner går till på min arbetsplats, även om vi aldrig kallat det sokratiska samtal. Jag tycker att det är en demokratisk samtalsform som fungerar bra på en arbetsplats då man är många och alla ska känna sig delaktiga.
Vi har också haft en föreläsning med Mia om pedagogisk miljö. Den pedagogiska miljön är oerhört viktig på min arbetsplats. Vi diskuterar ofta hur miljön fungerar som den tredje pedagogen och som följd får vi ofta omforma miljön. Det är både roligt och krävande. Jag tyckte det var intressant att höra hur man tänkte kring pedagogisk miljö på andra förskolor och hur man utvecklade den. Framförallt funderar ju nu över hur vår miljö kan synliggöra, utveckla och inspirera till det projektarbete vi precis påbörjat; "Vi möts i ljud"
Vi har också haft en föreläsning med Mia om pedagogisk miljö. Den pedagogiska miljön är oerhört viktig på min arbetsplats. Vi diskuterar ofta hur miljön fungerar som den tredje pedagogen och som följd får vi ofta omforma miljön. Det är både roligt och krävande. Jag tyckte det var intressant att höra hur man tänkte kring pedagogisk miljö på andra förskolor och hur man utvecklade den. Framförallt funderar ju nu över hur vår miljö kan synliggöra, utveckla och inspirera till det projektarbete vi precis påbörjat; "Vi möts i ljud"
