Samlade tankar från kursen
Många tankar har väckts under kursens gång, vet inte om allt organiserat in sig ännu. Tycker att det faller mer och mer på plats när jag befinner mig i arbete med barnen i ateljén. Men det största jag tar med mig är att våga, våga,våga. Alla kan skapa, så också jag, och det blir alltid något även om det inte blir som man tänkt. Så nu försöker jag ha tålamod och mod nog för kaos i arbetet med barnen. Jag försöker rymma från mina trygghetsramar så att inte de smittar av sig på barnen. Jag tycker också att jag fått med mig en större materialförståelse från kursen. Jag har provat material jag inte tidigare arbetat med, fördjupat kunskaper om andra material och introducerat dessa material för barnen.
Jag har också fått med mig många nya tankar kring dokumentation. När blir dokumentation pedagogisk dokumentation? Tolkar jag eller är det görandet och processen jag ser? Vem väljer vad som är viktigt att dokumentera?
När man lär sig något nytt, vet man kanske ingenting längre.
Jag har också fått med mig många nya tankar kring dokumentation. När blir dokumentation pedagogisk dokumentation? Tolkar jag eller är det görandet och processen jag ser? Vem väljer vad som är viktigt att dokumentera?
När man lär sig något nytt, vet man kanske ingenting längre.
Basgruppsdiskussion Uppgift 2
För någon månad sedan träffades vi i basgruppen på min förskola för att utmanas och inspireras i samtal. Vi diskuterade då utifrån frågorna i uppgift 2.
Diskussion om projektarbete och ateliern som pedagogisk miljö.
Vilka material och hur kan miljöns utformning bidra till att barns estetiska läroprocesser blir levande och hålls vid liv?
Hur kan man använda pedagogisk dokumentation som ett verktyg för att arbeta med ett bildpedagogiskt projekt?
Vi pratade om att "öppna material", material som inte redan är någonting, utan som blir till någonting i barnens händer, exempelvis återvunnet material som pappersrullar, rör etc. kan bidra till barns kreativitet. Dessa material kan barnen själva utveckla och komma på nya användningsområden för. Vi samtalade också om vikten av att miljön är föränderlig. Den ska inspirera och utmana, precis som kompisarna och vi pedagoger. Miljön ska vara flytande. Vi pratade också om vad jag kallar "flöde" där barnen kan gå emellan olika aktiviteter inom ganska så fria ramar. Detta gör att alla barn kan pröva alla aktiviteter, även om de så bara vill vara med och titta och inspireras. Kanske vill de då pröva själva nästa dag. Jag tycker att miljön är av oerhört stor vikt när det gäller barns estetiska läroprocesser, och också i den övriga verksamheten. Miljön talar till oss och berättar för oss vad som är möjligt och då också vad som inte är möjligt. Vi måste fråga oss själva vad barnen blir lockade och inspirerade av och hur miljön kan bli den tredje pedagogen. Jag har också under kursens gång upptäckt hur viktigt det varit för mig att lära mig tillåta "kaos" i ateljén. Jag har märkt att kaoset oftast leder tilll ett djupare sammarbete mellan barnen och att arbetet i ateljén tar helt andra vägar än vad jag hade tänkt, vilket jag tänker är en indikation på att barnens intresse får större utrymme än min planering av aktiviteten.
I basgruppen pratade vi om att det är viktigt att pedagoger diskuterar, analyserar och reflekterar tillsammans över dokumentation så att det verkligen blir en padagogisk dokumentation och inte enbart en dokumenatation av görandet. Vi pratade också om hur man kan dokumentera på olika sätt och att hur man dokumenterar beror på vad man vill försöka få syn på. Kanske är kamera bättre när man vet vad man vill titta på medan videokameran är bra för att man kan kolla på filmer med "olika glasögon". Jag har själv börjat arbeta med ljuddokumenation nu. Jag har reflekterat över hur mycket som försvinner i dokumenation då man oftast arbetar med bilder enbart. Ljud och bild tillsammans säger så mycket mer.
Tillsammans diskuterade vi om hur viktigt det är att dokumentera själva görandet först så att man inte skriver ner tolkningar i observationer för då kan man egentligen inte reflektera i efterhand för då tänker man utifrån en tolkning snarare än det barnen faktiskt gjorde. Detta har blivit lite av en tankeställare för mig, för hur mycket tolkar jag egentligen det barnen gör? Något annat som jag tänkt på och som vi också pratade om i basgruppen var vilken dokumentation vi använder. Pedagogen väljer när kort ska tas, skriver ner vad som hände och väljer ut vad som ska visas och inte. Jag har funderat mycket över hur barnen ser på sitt egna görande, vad skulle de vilja visa upp, vilka bilder är deras bilder? Jag har på min avdelning nu satt ihop bilder till böcker med de aktiviteter i ateljén som barnen pratat om mest och visat störst intresse för, för att på ett sätt närma mig "barnens dokumenation". Jag tänker också att barnen skulle kunna dokumentera själva, ta egna bilder och välja ut vad de vill visa upp och prata kring. Ja det är många tankar nu...
Diskussion om projektarbete och ateliern som pedagogisk miljö.
Vilka material och hur kan miljöns utformning bidra till att barns estetiska läroprocesser blir levande och hålls vid liv?
Hur kan man använda pedagogisk dokumentation som ett verktyg för att arbeta med ett bildpedagogiskt projekt?
Vi pratade om att "öppna material", material som inte redan är någonting, utan som blir till någonting i barnens händer, exempelvis återvunnet material som pappersrullar, rör etc. kan bidra till barns kreativitet. Dessa material kan barnen själva utveckla och komma på nya användningsområden för. Vi samtalade också om vikten av att miljön är föränderlig. Den ska inspirera och utmana, precis som kompisarna och vi pedagoger. Miljön ska vara flytande. Vi pratade också om vad jag kallar "flöde" där barnen kan gå emellan olika aktiviteter inom ganska så fria ramar. Detta gör att alla barn kan pröva alla aktiviteter, även om de så bara vill vara med och titta och inspireras. Kanske vill de då pröva själva nästa dag. Jag tycker att miljön är av oerhört stor vikt när det gäller barns estetiska läroprocesser, och också i den övriga verksamheten. Miljön talar till oss och berättar för oss vad som är möjligt och då också vad som inte är möjligt. Vi måste fråga oss själva vad barnen blir lockade och inspirerade av och hur miljön kan bli den tredje pedagogen. Jag har också under kursens gång upptäckt hur viktigt det varit för mig att lära mig tillåta "kaos" i ateljén. Jag har märkt att kaoset oftast leder tilll ett djupare sammarbete mellan barnen och att arbetet i ateljén tar helt andra vägar än vad jag hade tänkt, vilket jag tänker är en indikation på att barnens intresse får större utrymme än min planering av aktiviteten.
I basgruppen pratade vi om att det är viktigt att pedagoger diskuterar, analyserar och reflekterar tillsammans över dokumentation så att det verkligen blir en padagogisk dokumentation och inte enbart en dokumenatation av görandet. Vi pratade också om hur man kan dokumentera på olika sätt och att hur man dokumenterar beror på vad man vill försöka få syn på. Kanske är kamera bättre när man vet vad man vill titta på medan videokameran är bra för att man kan kolla på filmer med "olika glasögon". Jag har själv börjat arbeta med ljuddokumenation nu. Jag har reflekterat över hur mycket som försvinner i dokumenation då man oftast arbetar med bilder enbart. Ljud och bild tillsammans säger så mycket mer.
Tillsammans diskuterade vi om hur viktigt det är att dokumentera själva görandet först så att man inte skriver ner tolkningar i observationer för då kan man egentligen inte reflektera i efterhand för då tänker man utifrån en tolkning snarare än det barnen faktiskt gjorde. Detta har blivit lite av en tankeställare för mig, för hur mycket tolkar jag egentligen det barnen gör? Något annat som jag tänkt på och som vi också pratade om i basgruppen var vilken dokumentation vi använder. Pedagogen väljer när kort ska tas, skriver ner vad som hände och väljer ut vad som ska visas och inte. Jag har funderat mycket över hur barnen ser på sitt egna görande, vad skulle de vilja visa upp, vilka bilder är deras bilder? Jag har på min avdelning nu satt ihop bilder till böcker med de aktiviteter i ateljén som barnen pratat om mest och visat störst intresse för, för att på ett sätt närma mig "barnens dokumenation". Jag tänker också att barnen skulle kunna dokumentera själva, ta egna bilder och välja ut vad de vill visa upp och prata kring. Ja det är många tankar nu...
