Göteborgs internationella konstbiennal
Den 13:de oktober hade vi samtalsworkshop på konsthallen där vi samtalade kring olika installationer.
Jag fastnade först för ett konstverk av Wim Botha. Verket bestod av brädor som höll upp jättelika formationer av frogolit som lystes upp och gavs effekter av skuggor med hjälp av starka lampor. Känslorna jag fick kring verket var att det kändes ljust och positivt samtidigt som den kändes kaosartad och föränderlig. Jag såg olika formationer beroende på vart jag stod. Jag tyckte mig urskilja änglar, vingar, en madonna som höll någonting i knät; jesusbarnet, en häst och en drake. Verket kändes på något vis religöst och jag tänker mig att konstnären kanske ville uttrycka religionens roll som trygghet, ljus men också det destruktiva som religionen för med sig. Jag tänker också att de barn jag har på förskolan skulle uppskatta verket för att det är så "direkt". Vi arbetar också mycket med återvinningsmaterial och jag tror att barnen skulle kunna relatera till de material som vi brukar jobba med. jag tror också att konstverket skulle kunna ge in ingång till arbete med ljus/skugga.
Det konstverk som min grupp och jag diskuterade längst var ett verk av Reena Saini Kallat som föreställde en världskarta förbunden av olika eltrådar, sladdar och taggtrådar. Den hade också ljudinstallationer med sprakande ljud. För mig kändes den olustig till en början, den förde tankarna till utnyttjandet av människor. Länderna uppe i norr hade nästan inga trådar, bara ett fåtal som kändes "utskickade" till länder med sämre ekonomiska förutsättningar och lägre levnadsstandard. Vi funderade mycket över varför vissa länder, som exempelvis Tyskland, hade så många sladdar och taggtrådar, det såg nästan ut som ett nät av kaos. När vi studerat verket länge kunde jag också tänka att sladdarna kanske även hade en positiv laddning, att vi alla är sammankopplade både på gott och ont och att sladdarna kanske var en symbol för hur nära vi är varandra genom teknoligins magi. jag tror att konstnärens syfte kanske var att väcka tankar kring hur vi påverkar varandra och vad som i så fall är god påverkan och vad som är negativ påverkan, vad som är sammarbete och vad som är utnyttjande. Jag tror att barnen hade reagerat mer på ljudet än kartan då den kanske är allt för abstrakt för dem däremot hade de kunnat göra något liknande verk med sladdar och spikar på väggen som de säkert hade tyckt var spännande och utmanande.
Vid resterande installationer hann vi inte gå in i några djupare diskussioner. Men vid fotografierna av Zarina Bhimji fick jag tankar och känslor kring; kampen om överlevnad, hopplöshet, ensamhet, tomrum, händelser som leder till någonting annat - någonting nytt, kanske till någonting bättre.
Konstnären Antonio Vega Mocatela hade en utställning med verk som fångar från ett mexikanskt fängelse hade gjort åt honom i utbyte av tjänset som han genomförde åt dem. Där hade jag känslor och tankar som; tragik, sorg, total maktlöshet, beroende, utnyttjande, mentalsjukdom och ren fysisk konst, att faktiskt inte bara skapa konst medkroppen utan även av kroppen. Fångarna hade bland annat använt hår och naglar i verken.
När jag reflekterar kring installationerna så här i efterhand tycker jag mig se en gemensam nämnare i att försöka tolka människans beroendeställning till olika saker. No man is an island.
Jag fastnade först för ett konstverk av Wim Botha. Verket bestod av brädor som höll upp jättelika formationer av frogolit som lystes upp och gavs effekter av skuggor med hjälp av starka lampor. Känslorna jag fick kring verket var att det kändes ljust och positivt samtidigt som den kändes kaosartad och föränderlig. Jag såg olika formationer beroende på vart jag stod. Jag tyckte mig urskilja änglar, vingar, en madonna som höll någonting i knät; jesusbarnet, en häst och en drake. Verket kändes på något vis religöst och jag tänker mig att konstnären kanske ville uttrycka religionens roll som trygghet, ljus men också det destruktiva som religionen för med sig. Jag tänker också att de barn jag har på förskolan skulle uppskatta verket för att det är så "direkt". Vi arbetar också mycket med återvinningsmaterial och jag tror att barnen skulle kunna relatera till de material som vi brukar jobba med. jag tror också att konstverket skulle kunna ge in ingång till arbete med ljus/skugga.
Det konstverk som min grupp och jag diskuterade längst var ett verk av Reena Saini Kallat som föreställde en världskarta förbunden av olika eltrådar, sladdar och taggtrådar. Den hade också ljudinstallationer med sprakande ljud. För mig kändes den olustig till en början, den förde tankarna till utnyttjandet av människor. Länderna uppe i norr hade nästan inga trådar, bara ett fåtal som kändes "utskickade" till länder med sämre ekonomiska förutsättningar och lägre levnadsstandard. Vi funderade mycket över varför vissa länder, som exempelvis Tyskland, hade så många sladdar och taggtrådar, det såg nästan ut som ett nät av kaos. När vi studerat verket länge kunde jag också tänka att sladdarna kanske även hade en positiv laddning, att vi alla är sammankopplade både på gott och ont och att sladdarna kanske var en symbol för hur nära vi är varandra genom teknoligins magi. jag tror att konstnärens syfte kanske var att väcka tankar kring hur vi påverkar varandra och vad som i så fall är god påverkan och vad som är negativ påverkan, vad som är sammarbete och vad som är utnyttjande. Jag tror att barnen hade reagerat mer på ljudet än kartan då den kanske är allt för abstrakt för dem däremot hade de kunnat göra något liknande verk med sladdar och spikar på väggen som de säkert hade tyckt var spännande och utmanande.
Vid resterande installationer hann vi inte gå in i några djupare diskussioner. Men vid fotografierna av Zarina Bhimji fick jag tankar och känslor kring; kampen om överlevnad, hopplöshet, ensamhet, tomrum, händelser som leder till någonting annat - någonting nytt, kanske till någonting bättre.
Konstnären Antonio Vega Mocatela hade en utställning med verk som fångar från ett mexikanskt fängelse hade gjort åt honom i utbyte av tjänset som han genomförde åt dem. Där hade jag känslor och tankar som; tragik, sorg, total maktlöshet, beroende, utnyttjande, mentalsjukdom och ren fysisk konst, att faktiskt inte bara skapa konst medkroppen utan även av kroppen. Fångarna hade bland annat använt hår och naglar i verken.
När jag reflekterar kring installationerna så här i efterhand tycker jag mig se en gemensam nämnare i att försöka tolka människans beroendeställning till olika saker. No man is an island.
Kommentarer
Trackback
